Slamproblemet är ett problem som har plågat infrastrukturbranschen i många år. I processen att slåss med slam har många slambehandlingsmetoder uppstått. Dessa metoder kan delas in i två kategorier: den ena är det mjuka jord in-situ härdning och reparation system utvecklat av Yi Chen Environment, som stelnar och reparerar slammet på plats; Den andra är den traditionella slambehandlingsutrustningen, som främst fokuserar på slamkoncentration, uttorkning, torkning, stabilisering och förbränning. Var och en av dessa metoder har fördelar och nackdelar.
Slam stelning in situ innebär att härdaren transporteras till blandningshuvudet och slammet rörs om och blandas in situ för att bilda en kompositstabil basbehandlingsmetod. Fukthalten i det härdade slammet är cirka 15 %, vilket kan användas för växtodling och teknisk konstruktion. Mjuk jord in situ härdningssystem är implementeringsutrustningen för denna teknik, som består av förvaringskärl, intelligent doseringsbord och blandningshuvud. Fördelen med denna metod är att den kan behandlas in situ utan transport och lösa problemen med slambrytning, transport, stapling och efterföljande bortskaffande. Bärförmågan hos basen som bildas av stelning på plats är utmärkt, som kan användas som grund för att bygga vägar, höga byggnader och andra byggnader. Nackdelen är att utrustningen täcker en stor yta, lämpar sig för slambehandling av stora ytor och saknar genomförbarhet för små mängder slambehandling.
Slamförtjockning avser avlägsnandet av det mellanliggande vattnet mellan slampartiklarna, och det kondenserade slammets fukthalt är 95 %-98 %, vilket är i form av vätska. Slamförtjockning använder mestadels gravitationsförtjockningstank, som har låg strömförbrukning, ingen läkemedelsförbrukning och låg driftskostnad. Men med förbättringen av kraven på kväve- och fosforavskiljning, exponeras också bristerna i gravitationskoncentrationen - lång tid och enkel fosforfrisättning.
